Hello Home, Josefina Gabrielsson
En timme norr om Stockholm leder en slingrande grusväg oss ut på den svenska landsbygden. Vi parkerar bakom en tät syrenhäck, precis som instruktionerna sagt, och smyger oss försiktigt runt dess doftande grenar. Plötsligt öppnar landskapet upp sig, framför oss reser sig en ståtlig sekelskiftesvilla. I trädgårdens mitt breder en rund plantering ut sig, där Liljetulpaner dansar i vinden. I dörröppningen står en liten pojke med blont, rufsigt hår och nyfikna ögon, som om han klivit rakt ut ur en Astrid Lindgren-bok.
I sekelskiftesvillan med den omfamnande inglasade verandan bor Josefina Gabrielsson tillsammans med sin fästman och barnen Freja och Astor. Flytten till landet var långt ifrån ett spontant beslut. "Vi hade redan siktet inställt på ett gammalt sekelskifteshus med pendlingsavstånd från city", berättar Josefina. När huset dök upp som en kommande försäljning mitt under covidpandemin agerade hon direkt. "Jag ringde mäklaren och lade ett förhandsbud. En vecka senare var kontraktet signerat och vårt nya liv kunde börja."
Det första som möter en nyfiken besökare är salongen - ett ljust och inbjudande rum där två stora, parallella fönster vetter rakt ut mot grönskan. Här har Josefina skapat en mjuk och romantisk känsla med hissgardiner i modellen Soft i tunn benvit linne, kombinerade med gardinlängder i den olivgröna textilen Sweet Pea."I de flesta rummen har jag valt att ha hissgardinen Soft, som är så romantisk med sin böljande effekt nedtill. Till salongen har jag dessutom valt längder i den nya blomstrande mönstret i olivgrönt - som ett extra smycke", säger hon.
Mitt i rummet står en dagbädd, fyndad på auktion, vars stomme råkar vara en perfekt nyansmatch till de olivgröna blommorna i gardintyget - som om de alltid varit tänkta att höra ihop.
Det är lätt att förstå vad Josefina förälskade sig i när vi rör oss genom huset och ser hur hon förvandlat sin vision till verklighet. Varje rum bär spår av hennes känsla för material, ljus och balans. Men plötsligt kliver vi genom en dörr och in i vad som känns som en tidskapsel, ett rum där tiden stått still. Josefina skrattar. "Så här såg hela huset ut när vi fick nycklarna."
Om vi inte redan var imponerade, så är vi det definitivt nu. Renoveringen har fått ta tid, och familjen har känt sig fram, rum för rum. ”Min vision för huset byggs mycket på känsla. Jag söker mig oftast inåt inför ändringar, spelar upp scenarier i huvudet - middagar, lekar, tysta morgnar - för att känna om det känns rätt. Saker får ta sin tid och växa fram i takt med att vi gör det."
Vi lämnar tidskapseln bakom oss och tar trappan upp till övervåningen, där vi möts av Josefinas ateljé, ett ljust rum inramat av tunna, benvita linnegardiner som låter ljuset flöda in från alla håll. Gardinerna hänger från en svart stång som ger en kontrast till de ljusa tonerna, och skapar balans mellan det traditionella och det samtida.
Här uppe smiter Josefina undan för att måla. Runt om i rummet står stafflier med pågående verk, penslar och färgtuber. Hennes morfar var konstnär, och det är bokstavligt talat hans pensel hon nu för vidare."Jag har ärvt en del av hans utrustning. Det känns fint att få fortsätta där han slutade. Min mamma målar också, så det är ett intresse som går i arv.”
Mitt i rummet står ett massivt allmogebord, överfyllt med konstböcker, skulpturer och föremål - ett kreativt kaos som känns både levande och inspirerande. På frågan var hon själv hittar sin inspiration svarar hon: "Just nu hittar jag mycket inspiration i film, serier och även böcker. Här gestaltas karaktärer som ska kännas trovärdiga, därför blir scenografin och alla beskrivna detaljer så viktiga. Dessa miljöer är så otroligt inspirerande - mycket också för att deras liv i sig är så inspirerande. Man får hela paketet, så att säga."
Verandan, med sina många fönster, som har blivit något av Josefinas signum, har även den fått nya gardiner. Josefina berättar att hon hållit sig inom samma olivgröna nyans som i salongen - ett medvetet val för att skapa ett lugnt flöde genom hemmet. "Jag vill ha en röd tråd och rum med färger som ger mjuka övergångar, och det tycker jag vi har lyckats bra med. Jag blir så glad av hur mysiga och ombonade alla rummen känns numera. Det adderar verkligen så mycket personlighet och sätter liksom kronan på verket", säger hon.
Barnrummet har klätts i mörkläggande hissgardiner, något som hela familjen längtat efter - inte minst för att få lite bättre sömn. Här delar Astor och Freja på ett ombonat och lekfullt rum som vetter mot trädgården i två väderstreck, fyllt med mjuka textilier, favoritleksaker och personliga små detaljer. "När jag hittar någon potentiell inredningsdetalj så vill jag verkligen känna att den på något sätt kommer att berika mitt eget liv. Jag väljer med omsorg och helt personligt utifrån vad jag själv tycker om", säger Josefina.
Nuvarande sovrum, som i framtiden - allt eftersom renoveringen fortgår - kommer att bli matplats, har även det klätts i hissgardiner i tunn linne i modellen Soft. Med sina siktlinjer från både salongen och kök blir gardinerna ett naturligt blickfång, och allt eftersom solen rör sig runt huset silas strålarna i ett stämningsfullt skuggspel. Här får ljuset verkligen ta plats, och gardinerna hjälper till att rama in rummet på ett sätt som både förstärker husets karaktär och skapar en känsla av lugn och närvaro - oavsett om det är morgonkaffet eller framtida middagar som serveras här.
I köket, klätt i hissgardiner och matchande cafégardiner i tunn linne, börjar en perfekt dag - om man frågar Josefina. Här, i det mjuka morgonljuset som silar in genom textilen, startar många dagar i lugn och ro, precis så som hon vill ha det. "Min perfekta dag börjar en solig sommarmorgon med en kopp kaffe och noll bestämda planer för dagen. Jag tar gärna en svängom i trädgården med koppen i handen för att se hur alla växter mår - vad som börjat blomma, eller om något ogräs behöver rensas. Sedan så gör vi alla i familjen en spontantripp - besöker ett slott eller åker ut mot kusten. Vi intar lunch utomhus och tar resten av dagen i den takt som känns behaglig. Vi leker med barnen eller läser bok. Avslutar gör vi med en enkel middag, gärna grillat, och ett glas vin till mig i kvällssolen. Sen sover jag gott vid tiotiden", berättar hon med ett leende.
För Josefina är hemmet mer än bara väggar och tak det är en plats som växer fram tillsammans med familjen, som får ta tid, få kännas och förändras. Ett hem där varje gardinval, varje penseldrag och varje liten detalj speglar ett liv i rörelse - med plats för både drömmar, dagsljus och djupa andetag.